Nu på morgonen när vi steg upp så har jag tänt ditt ljus mamma. Det ljus som stod på din kista...
Idag är det 3 år sedan vi fick höra din röst, hålla din hand. Det känns som igår, och jag kan faktiskt inte förstå hur vi har klarat oss utan dig?! Men det finns inget val.
I 3 år har jag tänkt på dig varje dag, varje gång något påminner om din doft, din röst, ditt sätt att vara. I början tyckte jag mig se dig överallt.
Men precis som du hade velat så har livet gått vidare...
Jag är hemma och vabbar fram till kl.16 idag, så lite senare ska jag åka på din grav och tända två ljus. Ett från mig och min familj, och ett från din mamma och din bror.
Nu fortsätter livet som vanligt, tiden rullar på...kläder ska tvättas, mat ska lagas...och idag ska jag och barnen sätta upp deras julgran på övervåningen. När jag julpyntar så tänker jag på hur du älskade att julpynta, och jag ler åt att jag blev likadan :).